Vedeldad raku-ugn
Den här ugnen byggde jag och min bror Jakob Danhard sommaren 2005 hos våra föräldrar i Berga/Värmland. Förvånansvärt effektiv faktiskt. Idag hade jag i och för sig konstruerat ett annat lock/tak av keramisk fiber istället för leca-block som blev sköra och porösa av den höga värmen. Totalkostnaden för ugnen tror jag blev 600:- kronor och bara det är coolt!
Raku-tunna
Tunnan är kanske den vanligaste ugnstypen man ser om man kollar runt på nätet efter enkla raku-ugnar. För mig fungerade den OK, men inte mer. Problemet var förmodligen att öppningarna för inblås och utsug var underdimensionerade vilket resulterade i alltför syrefattig atmosfär, problem att komma upp i topptemperatur och kraftigt reduktionsbrända glasyrer. Med skorsten blev draget betydligt bättre men aldrig perfekt. Jag tyckte också att den var lite för stor för att plocka in på vintern vilket gjorde att mössen flyttade in och att den var genomsur när det väl var dags att använda den igen på vårkanten. Mina rakumuggar från utställningen ”Pappa-Barn” är gjorda med den här ugnen och de är jag mer än nöjda med.
Rakuugn 2020
Det här är min senaste ugn som jag byggt och som också fick ersätta raku-tunnan. Målet var att lösa mina två huvudproblem: dels att få en ugn som inte reducerade, dels bygga den så att jag skulle kunna plocka in delar av ugnen på vintern. Båda problemen lösta! Den lilla hålplåtslådan går lätt att lyfta in och det är buslätt att öka och minska till- och frånluft. Dessutom är den energisnål på grund av sin lilla volym och är blixtsnabbt uppe i topptemp.