Om kamerans slutartid, skakningsoskärpa och rörelseoskärpa
Exponeringstiden har dubbla funktioner, dels att styra ljusinsläppet till filmen/sensorn men också fungera som gestaltande verktyg: att styra över om motivet skall ”frysas” eller inte. Och det handlar dels om kamerans eventuella skakningar och motivet rör på sig.
Jag tycker det är väldigt svårt att ge generella rekommendationer om vilken slutartid som är lämpligt till ett speciellt motiv. Den enda fasta regeln jag kan ge är den här något daterade, och den gäller i första hand systemkameror med fullstor sensor/24x36mm film: När du fotograferar med lite längre objektiv ska slutartiden ska inte vara långsammare än objektivets brännvidd.
Det betyder till exempel att 1/500 är den längsta tiden man bör använda om brännvidden är 500 mm. Är objektivets brännvidd 50 mm klarar man att hålla kameran skakningsfri ända ner till en 1/50 sekund. Hur en eventuell bildstabilisator i kameran påverkar ovanstående regel får jag återkomma till…
Mycket sällan är det snyggt med skakningsoskärpa. Och vill du ha skak så se till att det verkligen syns. Gör en laboration på det! En variant på skakningsoskärpa är att göra en snabb inzoomning under en litet längre exponering. Poppis under analoga pre-dator-eran, nu gör du det snyggare och enklare i photoshop.
Sedan rör ju motivet på sig mer eller mindre: personer som gestikulerar, andra som springer, hoppar studsmatta, bilar som åker mer eller mindre fort. Det mesta går att få skarpt, om man vill, men inte allt. Ju snabbare något rör sig desto kortare slutartid behöver man ställa in på kameran för att få skarpa avbildningar. Och ju närmare något är kameran desto relativt snabbare rör det sig över bildytan.
Det är klokt att följa med i rörelsen med kameran även om slutartiden är mycket kort. Det blir skarpare och det är också lättare att placera motivet rätt på bildytan. Ju snabbare något rör sig desto kortare exponeringstid måste fotografen använda för att frysa rörelsen. Men den snabbare tiden minskar ju också ljusinsläppet och detta måste kompenseras med större bländaröppning och ofta även högre ISO-känslighet.
Till slut kanske det blir mer praktiskt att använda en blixt för att frysa rörelsen. Detta görs ofta tillsammans med en inexponering av det befintliga ljuset och nu blir det extra viktigt att kameran följer med motivet i rörelsen. Blixten bör också om möjligt ligga ”på andra ridån”så att eventuella fartränder hamnar bakom motivet i rörelseriktningen.