om bländare, tid, iso, ljusmätning och exponering
Jag tror att en kombination av text och filmklipp är ett utmärkt sätt att lära sig något nytt. (Ännu bättre är naturligtvis att lära av varandra i grupp…)
Jag föreslår ändå att du börjar med att titta på den här filmen och därefter läser min långa text. Filmen är skapad för mina gymnasieelever när de läser grundkursen i fotografi och behöver få en grundförståelse för vad fotografisk bild är och hur kameran skapar bilder. Texten är snårigare, gjord för att förklara en del begrepp lite mer på djupet.
Fotografi betyder ljusskrift det är ju också det du gör när du fotograferar. Ett mindre poetiskt sätt att uttrycka det är att säga att man exponerar filmen eller den ljuskänsliga cellen i kameran för ljus. För att det skall bli en bra bild gäller det att det blir rätt mängd ljus som släpps in i kameran. Både en för liten mängd ljus och för mycket ljus kan göra att bilden blir dålig eller så blir det ingen bild alls.
Du kan styra exponeringen på fyra olika sätt:
- Öka eller minska ljusinsläppet till kameran med bländaren
- Öka eller minska ljusinsläppet till kameran med exponeringstiden
- Öka eller minska ISO-känsligheten (på kameran eller genom filmvalet)
- Öka eller minska ljusmängden på det vi fotograferar. (med blixtar eller lampor till exempel)
Kamerans bländare är på många sätt likt ögats iris. Ögats tappar och stavar behöver en viss mängd ljus för att kunna arbeta som de ska. Kommer det in för lite ljus reagerar inte sensorerna och vi ser ingenting. Får ögat för mycket ljus blir vi bländade, och ser ingenting då heller. Men ögat har en lösning på det här. Titta på bilden av katten! När det är mörkt och lite ljus träffar ögat öppnar sig iris och ljusmängden till tappar och stavar ökar. Vid mycket ljus drar istället ögats iris ihop sig. Exakt samma funktion har kamerans bländare.
Bländartalet visar relationen mellan objektivöppningens diameter och objektivets brännvidd. Det bländartal som står längst fram på objektivet berättar om den största effektiva bländaröppningen som objektivet har. Det här talet längst fram på objektivet är ofta skrivet som ett bråktal, till exempel: 1:2. Det bråktalet säger är att diametern på objektivets största öppning är hälften så stort som avståndet mellan objektiv och film/sensor. Exempel: Om objektivets största öppning är 25 mm i diameter och brännvidden är 50 mm får objektivet alltså en ljusstyrka på 1:2. En objektiv med hälften så stor öppning (12½ mm) ger ett bländarvärde på 1:4. Denna öppning släpper in en fjärdedel så mycket ljus till filmen.
Jag ska försöka förklara på ett annat sätt hur det här hänger ihop: Föreställ dig för en stund att bländaröppningen i kameran inte är ett runt hål utan ett fyrkantigt fönster. Vi lånar måtten från räkneexemplet tidigare och låtsas att hela fönsterkvadraten är 25 x 25 någonting stor. Nu spröjsar vi fönstret i fyra lika delar så att vi får fyra rutor med måtten 12,5 x 12,5 någonting. Jag hoppas det är lätt att förstå att en av de mindre rutorna (12,5×12,5) släpper in en fjärdedel så mycket ljus som hela fönstret (25×25).
Nå hur gör man då för att få en yta som släpper in hälften så mycket ljus som hela fönstret?
Jo så här! En tvärställd kvadrat inskriven i en annan kvadrat har alltid hälften så stor yta/area som den stora kvadraten. Ska du göra matematik av det ser det ut på det här viset:
25 / √2 ≈ 17,7
17,7 / √2 ≈ 12,5
osv
(I Platons dialog Meno hjälper Sokrates en slavpojke att själv lista ut svaret för hur man halverar ytan på en kvadrat. De resonerar sig fram till samma lösning som jag har beskrivit här. Så nu kan ni impa både på filosofi- och matteläraren)
Nyckeln till alltihop är alltså √2. Titta nu på tid- & bländarskalan litet längre ner på sidan. Skalan är uppbyggd i hela steg och samtliga bländartal ökar med faktorn √2 med start på 1. Jag hoppas att du ser mönstret nu och förstår varför bländare 5,6 släpper in hälften så mycket ljus som bländare 4 (4 x √2 ≈ 5,6)
Men vanligtvis talar man inte om bländaren som ett bråk utan som kvoten av brännvidden och bländardiametern, till exempel 50/25 = bländare 2. Ibland ser man att det står ƒ/2 där ƒ står för ”focal length” som är det engelska ordet för brännvidd. Brännvidden 50mm delat med 2 ger alltså en effektiv bländaröppning på 25 mm i diameter.
Bländaren styr också skärpedjupet. Ju mindre hål desto längre skärpedjup.
| bländare | ƒ:1 | ƒ:1,4 | ƒ:2 | ƒ:2,8 | ƒ:4 | ƒ:5,6 | ƒ:8 | ƒ:11 | ƒ:16 | ƒ:22 | ƒ:32 | ƒ:45 |
| exp.tid | 1/1000 | 1/500 | 1/250 | 1/125 | 1/60 | 1/30 | 1/15 | 1/8 | 1/4 | 1/2 | 1 s | 2 s |
Slutartiderna i kameran är arrangerade så att ett steg snabbare tid halverar ljusinsläppet. (1/60s ger till exempel hälften så mycket ljus som 1/30s) Eftersom bländarskalan i hela steg fungerar på samma sätt kan tid och bländare kopplas till varandra. Tabellen här ovanför visar en ljusmätning där alla tid- och bländar-kombinationer ger samma mängd ljus till filmen. Genom att välja olika tider kan ett rörligt motiv antingen frysas eller ges rörelseoskärpa. Vid lång exponeringstid kan det också bli skakningsoskärpa. (Om målet är en så skarp bild som möjligt finns det en hållregel som säger att exponeringstiden inte ska vara längre än objektivets brännvidd, t ex 1/60 sek till brännvidden 50 mm.)
Ljusmätaren mäter alltid motivet som om det vore grått (eller om man ska vara korrekt – är 3 ½ steg ljusare än svart), vilket ger ett acceptabelt resultat vid de flesta fotograferingar. Är däremot motivet övervägande ljusare eller mörkare än medelgrått måste fotografen kompensera för detta. Ett ljust motiv kräver mer ljus än vad ljusmätaren säger och ett motiv mörkare än medelgrått kräver mindre ljus. Detta för att ge en användbar och lättarbetad bild.
ISO-talet är ett standardmått på kamerans inställda ljuskänslighet, alltså den minsta mängd ljus som krävs för att ge ett kopierbart spår av information. Ju lägre ISO-talet är, desto mer ljus krävs för att kameran skall registrera informationen och ge teckning i skuggan. En högre ISO-inställning kräver alltså mindre ljus för att det skall bli en bild, men ger istället ofta brusiga bilder. Det kan därför vara klokt att försöka ha låga ISO-värden om ljuset tillåter det.
ISO-talen är ordnade så att varje steg motsvarar en fördubbling alt. halvering av filmens känslighet. En film med känsligheten 100 ISO är alltså en fjärdedel så ljuskänslig (2 steg mindre känslig för ljus) som en film med känsligheten 400 ISO.
ISO-skalan i hela steg:
25 50 100 200 400 800 1600 3200 6400 osv
Allt som har med tid, bländare, ISO och exponering bygger på fördubbling eller halvering av ljusinsläpp eller ljuskänslighet. Tydligast blir det för ISO-skalan där en halvering av känsligheten också halverar värdet. (från ex ISO 400 till ISO 200)
Som jag sa tidigare fungerar slutartiderna på samma sätt. Att ½ sekund släpper in hälften så mycket ljus till kameran som 1 sekund är dock lätt att förstå och minnas, sedan blir det lite trassligare. Om vi tittar på exponeringsskalan som kameran har så är siffrorna tillhyfsade för att få det att gå jämt upp med 1/1000 sekund. I vår datoriserade vardag är vi vana vid den här typen av talföljder, men en exponeringsskala med bråken 1/32 1/64 1/128 1/256 1/512 och 1/1024 skrämde väl folk för 60 år sedan och därför ser den istället ut som vår bländarskala i tabellen här ovanför. (Försök att minnas bländarskalan, den är bra att kunna utantill.)Bländarskalan bygger alltså också på fördubbling och halvering men eftersom objektivets ljusinsläpp har med hålets area att göra medan bländarvärdet räknas ut med hjälp av hålets diameter så får vi en talserie som ökar och minskar med en faktor på ungefär 1,4 eller mer exakt, kvadratroten ur 2. Det är också viktigt att komma ihåg hur bländaren styr skärpedjupet i bilden. Att öva sig i hur bildresultatet blir vid olika bländarinställningar (och vid olika brännvidder) rekommenderas starkt.